Jag är glad att jag har blivit en frukost-ätare, även om resten av dagen varit katastrof.

jag började dagen med  1 glas fruktsoppa (gör det lättare att svälja tabletterna).  2 runda polarbröd, 1 med skivbar leverpastej och inlagd gurka, och 1 med ost.

Sen blev det fika....   en halv kopp te och 1 micrad kanelbulle (findus).

Och sen rullade timmarna i väg....  

Strax efter 21 åt jag   Felix köttfärspaj

och sedan dess har jag ätit 2 riskakor med cheddarsmak... 

That's it. Katastrof med andra ord.... 

Speciellt om jag betänker de riktlinjer jag har fått för hur jag ska äta...

en riktigt bra dag ska jag äta:

Frukost 

Mellanmål

Lunch

Mellanmål

Middag

Kvällsmål

Jag ska helst inte låta det gå mer än maximalt 3 timmar mellan måltiderna...

Fast ibland undrar jag hur det ska gå till, som i förgår när vi var på Kinarestaurang och jag var så mätt att jag mådde illa och illamåendet höll i sig i 5 timmar.  Och då upplevde jag ändå inte att jag åt så himla mycket. Men det är väl riset som sväller antar jag...

Men imorgon har vi alla fall lovat oss själva att vi ska laga middagen hemma. Det har varit lite för mycket snabba lösningar det sista. Och eftersom jag ska åka bort i helgen så behöver jag ladda med bra energi, så att jag inte är ett vrak.

Ja snart i alla fall. Åker till Halmstad på fredag (Vi bilar därifrån till Helsingborg på lördag). Har redan börjat fundera på vad jag ska packa med mig. Tvättmaskinen går för fullt på dagarna, så att allt i garderoben ska finnas tillgängligt.

Tycker det är så svårt att bestämma sig. Sedan så har ju viktminskningen gjort att även min garderob har krympt. Allt fler kläder måste sorteras bort eftersom att de är för stora. Vilket är både roligt och lite trist på en gång. Det som är trist är ju att urvalet blir allt mindre. Samtidigt så har jag inte råd att köpa nytt, speciellt inte som jag inte vet hur länge det dröjer innan det bli för stort...  

Längtar så efter att gå ut och dansa, har dock inte en aning om vad jag ska ta på mig. Men det ordnar väl sig, sen finns ju naturligtvis funderingarna vart man ska gå. Vart går en 35-åring i Helsingborg för att få skaka på rumpan lite... ?  

Ska bli så roligt med en tjejkväll. 

Dagens lärdom:  Vill man göra nåt som är populärt så ska man inte dra på det, utan boka så fort man får syn på det. Vi hade tänkt att gå och se Magnus Betnér när han kommer till stan, men det blir inget med det. För eftersom vi inte fick ur tummen i tid, så är det nu fullbokat. *mumlar en massa fula ord*

Denna veckan har jag gått ner 0,5 kg.

Är trött, yr och okoncentrerad. Börjar snart bli dags (i juni) att ta alla prover och kolla upp om jag har några brister. Misstänker att det kanske inte räcker med b12-tabletter utan att jag istället behöver injektioner.

Har nog rätt lågt blodtryck också, blir snurrig så fort jag reser mig hastigt.

Men det är bara att kämpa på. Har man tagit fan i båten så är det bäst att ro honom i land. Jag visste ju att det här kunde hända efter en operation och jag valde frivilligt att göra det. Jag mår i vilket fall som helst hundra gånger bättre idag än vad jag gjorde tidigare...

Jag glömde att väga mig imorse, så det får jag göra imorgon...

Det är inte därför jag är ledsen.

Idag var jag hemma hos min svärmor och hjälpte henne med lite grejer. Min svärfar ligger på sjukhus med en taskig fot. Han har diabetes, men sköter den inte. Så läkarna gör nu allt för att rädda hans fot, så att de slipper amputera den.

Nå väl hemma hos min svärmor får jag höra att min svägerska varit där och levt runt. Hon har skällt på min svärmor och mer eller mindre sagt att det är min svärmors fel att min svärfar ligger på sjukhus, för han får ju göra allt där hemma. Och dessutom så kommer det enligt min svägerska gå likadant för min sambo, eftersom jag tydligen är en fet latmask, som inte bryr mig om honom, så han får ju göra allt härhemma också....

Det värsta är att hon när jag träffat henne varit superdupertrevlig mot mig, men hon är ju en skitsnackare... Hon har inte en enda väninna som det inte är nåt fel på enligt henne själv. Är det inte det ena så är det det andra. Så jag misstänkte väl att jag också fick en skopa med sleven, men nu när det är faktum så gör det ändå jätteont...

Om hon nu har nåt problem med mitt och min sambos förhållande, varför kan hon inte säga det rent ut till oss då, istället för att snacka bakom ryggen. Hon måste ju veta att min svärmor aldrig håller nåt för sig själv. Min svärmor var förresten både arg och ledsen på min svägerska för allt ovett hon själv fått.

Det kommer bli otroligt jobbigt att behöva träffa min svägerska igen... känns som att jag vill fira jul hos mamma i år och att jag vill att jag och sambon gifter oss i hemlighet. Jag vill inte ha gäster som jag vet tycker att jag är dålig för min sambo, och eftersom man inte kan bjuda resten av familjen utan att bjuda henne, så känns det som att det vore smartast att vi gifter oss ensamma. Kanske bara bjuder in ett par kompisar som kan vara vittnen.

Usch hade hon inte varit min svägerska så hade jag aldrig velat träffa henne igen, men nu är det ju så illa tvunget...

Jag klarar bara inte av falska människor, jag kan ta att folk inte gillar mig, men jag avskyr när de låtsas att de gör det för att sen prata skit bakom ryggen på mig....

Är klarvaken, som vanligt vid den här tiden på dygnet. Jag vet ju att jag är en nattuggla, men nu så börjar min dag sällan före kl. 12. Jag försöker bekämpa det lite genom att varje gång jag behöver boka tid så ber jag alltid om en förmiddagstid. Då måste jag ju gå upp i lite mer normal tid.

Egentligen spelar det ju inte så stor roll. Finns inte mycket för mig på dagarna ändå. Förutom under min sambos sena vecka, för då börjar han ju kl. 14 och då är det ju bara på förmiddagarna vi hinner ses. Det är den värsta av hans fyra veckors period. Bäst är förstås lediga veckan, det är underbart att ha honom hemma. Är ju så mycket ensam att jag ibland känner mig ganska desperat efter sällskap. Önskedrömmer om en väninna som bor nära och har massor med tid. Saknar den där träffas-flera-gånger-i-veckan-kontakten, men var hittar man såna väninnor? De växer ju inte på träd.

Det är något med mig, jag har så otroligt svårt för att knyta nya kontakter. Visst jag har social fobi, det kan ju ha med saken att göra. Men samtidigt kan jag ändå vara väldigt social, så länge det är folk jag känner. Då älskar jag att umgås.

Det är så märkligt för å ena sidan får jag ofta höra hur trevlig jag är, att jag är rolig och smart, men samtidigt så har jag inte fått en enda ny vän på mer än 15 år om jag bortser från att jag lyckats bli sambo. Blev inte kompis med en enda person under mina högskoleår. Så det måste ju vara något hos mig som stöter bort människor, men jag har inte kommit fram till vad. Fast jag undrar jag om det inte kan vara att jag på nåt sätt skickar ut signaler om hur desperat ensam jag kan känna mig. Så att folk flyr för att de är rädda för att jag ska bli ett påhäng.

Jag träffade ju inte min sambo förrän jag gett upp hoppet om att någonsin hitta en stadig pojkvän och istället bestämt mig för att jag skulle strunta i allt vad kärlek hette och knulla runt så mycket jag bara orkade och ville. Fast det blev inte så många lösa förbindelser för där dök ju han upp och föll för mig lika pladask som jag föll för honom. Så det var ju bara att ge upp tankarna om att bli en kvinnlig "player".

Jaja de nattliga funderingarna går vidare...  en liten passus bara.. jag "tjuvvägde mig" i tisdagsmorse och då minsan tyckte vågen att det var alldeles ok att visa ett kilo mindre än i måndags...  *hmmmpf*

Hade gått upp 4 hg sedan förra veckan. Så jag nådde aldrig målet att gå ner 10kg på 10 veckor. Men det är ok, förra året i mars så vägde jag strax under 200 kg och nu väger jag strax över 145kg. Så slår jag ut det sedan dess så har jag snittat 1 kg i veckan under det senaste året.

Har satt ett nytt mål nu, denna gången blev det 8 kg på 10 veckor.

Nu kommer det två underbara veckor, denna veckan har min sambo lediga veckan. Och jag älskar att ha honom hemma. Och veckan därpå är fylld med roliga aktiviteter.

Och min kompis ringde häromdagen för att tala om att hon har bokat hotellet för vår lilla weekend i Helsingborg. Så skönt men en tjejhelg... Har sagt åt min sambo att han borde kolla om han inte kunde åka iväg någon helg och träffa sin bäste kompis som bor i Danmark och är nybliven singel, tror båda kan behöva en killhelg