Den 1 juni ska jag läggas på operationsbordet igen. Då kommer kirugen att göra om min sleeve, till en Duodenal Switch, vilket innebär att maten jag äter bara passerar genom en liten del av tunntarmen. Detta leder till mycket begränsat näringsupptag.

När sköterskan först ringde och talade om att jag var inbokad för operation blev jag lätt chockad. Jag var så stensäker på att operationen skulle äga rum efter sommaren. Nu har jag smält nyheten och det känns helt ok.

Det innebär dock att även denna midsommar kommer firas nykter och med mat som är lätt-mosad. Sill är uteslutet och efter denna operationen så kan jag även glömma grädde. (Fet mat kommer få konsekvenser dagen därpå...)

Jag är glad att jag har blivit en frukost-ätare, även om resten av dagen varit katastrof.

jag började dagen med  1 glas fruktsoppa (gör det lättare att svälja tabletterna).  2 runda polarbröd, 1 med skivbar leverpastej och inlagd gurka, och 1 med ost.

Sen blev det fika....   en halv kopp te och 1 micrad kanelbulle (findus).

Och sen rullade timmarna i väg....  

Strax efter 21 åt jag   Felix köttfärspaj

och sedan dess har jag ätit 2 riskakor med cheddarsmak... 

That's it. Katastrof med andra ord.... 

Speciellt om jag betänker de riktlinjer jag har fått för hur jag ska äta...

en riktigt bra dag ska jag äta:

Frukost 

Mellanmål

Lunch

Mellanmål

Middag

Kvällsmål

Jag ska helst inte låta det gå mer än maximalt 3 timmar mellan måltiderna...

Fast ibland undrar jag hur det ska gå till, som i förgår när vi var på Kinarestaurang och jag var så mätt att jag mådde illa och illamåendet höll i sig i 5 timmar.  Och då upplevde jag ändå inte att jag åt så himla mycket. Men det är väl riset som sväller antar jag...

Men imorgon har vi alla fall lovat oss själva att vi ska laga middagen hemma. Det har varit lite för mycket snabba lösningar det sista. Och eftersom jag ska åka bort i helgen så behöver jag ladda med bra energi, så att jag inte är ett vrak.

Denna veckan har jag gått ner 0,5 kg.

Är trött, yr och okoncentrerad. Börjar snart bli dags (i juni) att ta alla prover och kolla upp om jag har några brister. Misstänker att det kanske inte räcker med b12-tabletter utan att jag istället behöver injektioner.

Har nog rätt lågt blodtryck också, blir snurrig så fort jag reser mig hastigt.

Men det är bara att kämpa på. Har man tagit fan i båten så är det bäst att ro honom i land. Jag visste ju att det här kunde hända efter en operation och jag valde frivilligt att göra det. Jag mår i vilket fall som helst hundra gånger bättre idag än vad jag gjorde tidigare...

blev det den här veckan, dvs jag väger 3 hg mer idag än vad jag gjorde igår. Men det är ju inget att fundera över, små variationer i vikten från dag till dag är ju normalt.  

Nu är det bara att jobba vidare, mot nya mål. Det är ungefär 12 kg kvar tills jag väger vad jag vägde för ganska precis 15 år sedan.

Sedan är det ytterligare ca 13 kg kvar till vikten jag hade när jag var 18 år, har kvar en skjorta från den tiden.

Sedan är det blurrigt, jag vet inte riktigt vad jag vägde innan dess. Det är höljt i minnets mörker. Kanske borde ringa min gamla dietist som jag fick som 11 åring och se om hon kan upplysa mig. Det hade ju varit spännande om hon visste när jag senast vägde det jag anser är min målvikt. Jag skulle gissa på att det senast var när jag gick i mellanstadiet....

Jag har som mål att jag bara ska väga mig på måndagar, men det är svårt att hålla sig. Så det händer att jag tjuvväger mig under veckorna. Gjorde det idag igen och blev rätt chockad. Från i måndags så har jag tappat 3,6 kg.

Vilket betyder att jag med all säkerhet kan få skriva in i protokollet i morgon att jag nu äntligen har nått ner under BMI 50. Det betyder att jag sedan jag vägde som mest har minskat 18 BMI-enheter.

Enligt den amerikanska BMI-modellen så är jag numera Morbid Obese, vilket fortfarande inte låter hälsosamt, men ändå bra mycket bättre än Super Morbid Obese.  Den svenska BMI-modellen har ju inte några indelningar alls efter BMI 40, så där har inte hänt någonting. Jag är fortfarande sjukligt fet. Och jag måste tappa ca 30 kg till för att komma under den gränsen.  Men jag är på väg.... 

håhåjaja, denna veckan visade vågen +0,7 kg.

Det är tröttsamt, men jag inser att nu är det dags att ta tag ordentligt i motionen. Nu har jag kommit till den fasen att jag måste börja kämpa för varje kilo.

Börjar ångra att jag sagt att jag inte vill ha steg 2 av operationen förrän till hösten. Bör nog ringa till sjuksköterskan på avdelningen och säga till att det börjar gå trögt. Vet inte riktigt vad min kirurg har satt för villkor för steg 2, så jag får väl fråga...

I övrigt har dagen varit fylld av ångest, var på träffen med de viktopererade. Vilket var trevligt men en nervpärs, för jag hade trott att en tjej jag känner skulle vara där. Men hon fick ge återbud i sista minuten. Så det var idel nya ansikten, men det gick bra.

Jag orkade dock inte ta tag den ångest som kom när jag skulle åka hem, så jag valde att åka till en bingohall istället. Jag spelar för att lindra min ångest, inte bra jag vet. Men det gick rätt bra ändå idag, kom dit med 300 kr och åkte därifrån med nästan 2000.